Jag är inne i en period där jag funderar och reflekterar en del över vad som hänt det sista året, och varför det har gått så bra för mig. Ska här skriva om några av mina verktyg som jag tror har varit avgörande för mig.

1. Min egen kropp - jag har gått från en soffpotatis till en person som är rättså vältränad. Använder kroppen så mycket som möjligt i vardagen, allt man gör, gör skillnad. Vem ska ta hand om den om jag inte gör det själv.

2. Vågen - på Itrim pratade vi redan från början om att vi skulle väga oss regelbundet och aldrig sluta med det. Innan Itrim vägde jag mig aldrig. Nu gör jag det verkligen regelbundet, de flesta tycker att det är väl ofta, morgon och kväll. Morgonvikten skriver jag upp, sen summerar jag hur veckan varit, plus eller minus. Reflekterar över resultatet och drar lärdomar av det. Dricka alkohol är för mig alltid viktuppgång, och jag dricker nästan aldrig, de kalorier som jag ska få i mig äter jag hellre än dricker. Sedan märks det när jag tränat mindre eller att varsagsmotionen inte funkat. När jag är i min box och äter och tränar som man ska, då går jag ner i vikt. Sen är det även regelbundet att väga sig 1 gång i veckan. Nu ska jag lära mig att äta utan att gå ner i vikt, det känns nästan svårare...

3. Stegräknare - köpte en som hänger runt halsen, den hänger jag på mig varje morgon. Har stenkoll på vardagsmotionen. När jag började gick uppskattningsvis 4000 steg per dag, vid senaste hälsokontrollen var jag uppe i 13000 steg i snitt per dag och vecka. Nu när det blir höst och vinter kommer det att minska, då får jag öka på träning eller äta mindre. Ganska snart bestämde jag att vardagsmotionen skulle jag titta på över en vecka eftersom det var lättare att få till steg på helgen. Sedan har jag även använt stegomvandlaren på nätet, för även annan fysisk aktivitet i vardagen har jag räknat. Alla steg dokumentrar jag och ser över tid. Glömde den på Karma och hade inte möjlighet att hämta den och det var frustrerande när jag skulle uppskatta själv. Alltid lätt att tro att man rört sig mer än man gjort. Något jag förändrade genast var att sluta ta hissen på jobbet och ställer numera bilen längst bort på parkeringen. Dessa två saker gör ett antal steg på ett år.

4. Smaksättare - i matlagningen använder jag mycket citron, lime och vitlök. Numera även en del färsk ingefära. Något som jag använder varje dag till salladen är citronolivolja, balsamico vinäger och grovkornigt Himalaya salt, det har blivit beroende framkallande för mig. På samma sätt som Itrims färdiga drycker är, de med 200 kalorier, framförallt jordgubb och mango.

5. Färska wokgrönsaker - våra goda vänner i Östersund som har restaurang tipsade mig om att alltid ha färska wokgrönsaker i en plastburk. Sedan dess finns det inga djupfrysta hemma hos oss. Jag har en tupperware burk på 4 liter som jag ser till att fylla så fort den är tom. Därför går middagen alltid fort hos oss, framför allt på vardagarna, wokade grönsaker med valfritt protein. Det tar ingen längre tid än att fixa korv med bröd, som var snabbmat hemma hos oss förr. Saknar varken potatis, ris eller pasta. Även om jag numera äter det ibland men jag föredrar wokade grönsaker eller ugnsrostade.

6. Lunchpassen - på Karma har det och är möjligt att gå på 30 minuterspass på lunchen. Jag började med den ganska omgående, dels för att bryta lunchmönstret och för att komma igång med träningen utan att behöva åka in till Bollnäs igen efter jobbet. 30 minuter kettlebell på lunchen är super... Fast nu har jag hittat en ny favorit KarmaFlow på onsdag morgon före jobbet. Värt att prova för er som inte gjort det. Många tror att det ska vara stressigt med lunchpassen, men de som provar tycker att det är bra, sen tar man en Itrim shake och en frukt så .är lunchen fixad.

Nu när jag har valt att vara kvar ett år till på Itrim och ska gå balansåret så är min övertygelse att jag måste fortsätta att använda mina verktyg, och inte bara detta år år utan resten av livet. På våra gruppträffar så har vi ofta konstaterat att de som är smala är rutinmänniskor och det här är en del av mina nya rutiner. Att återgå till det gamla livet finns inte på kartan.

Bilderna är en sammanfattning av texten

Nu har det gått drygt en vecka sedan JAG sprang tjejmilen, vem hade trott det för ett år sedan, inte jag i alla fall. Har aldrig gillat att springa och har inte sprungit sedan jag gick i skolan och det var orientering och tråkiga terränglöpning. Förra hösten gick jag mycket på löpbandet och ofta var det en äldre dam som sprang. Då kände jag kan hon så kan jag. Carmen hjälpte mig i gång med intervall, sprang 1 minut gick 1 minut. Det ar svårt och tungt, men jag ökade både tiden och hastigheten allt eftersom. I maj sprang jag vårruset i Gävle och jag sprang hela tiden. Vid min sida hade jag Tina, och hon har kämpat med mig hel sommaren. Jag och Anki som gick i samma viktminskningsgrupp bestämde oss för att springa tjejmilen. Hur det gick till förstår jag inte, men nu är det gjort. Innan tjejmilen hade jag tänkte sprungit längre än 7 km, och mitt mål var att springa hela vägen. Det var en fantastisk lördag 25 grader varmt, Anki och jag kämpande tillsammans hela vägen, och vi sprang på 1.11.05 Känns superbra, min första mil. Men helgen fortsatte med mitt 50 års firande. På söndagen var det dags för min present från man och son. Ny basgarderob inför hösten och vintern, personalshopper tog sig an mig på Åhléns city i Stockholm. Det var så kul och häftigt, att någon plockade ihop alla dessa kläder till mig. Nu har jag en början till garderob. När jag började min viktresa fick vi skriva ett brev till oss själva, och då skrev jag att när målvikten var nådd så skulle jag köpa mig en Desigual klänning och nu har jag gjort det. Tack till Anki som sprang med mig, Gudrun som vi fick bo hos, Tina som sprungit hela sommaren med mig och Carmen som hjälpte mig igång. Sen naturligtvis min käre man som var med och hejade och betalade shoppingen. Nu nya mål, självklar tjejmilen, men varför inte Berlin maj 2014 och New York 2015. Är det nån som vill med?

Efter mitt förra inlägg har jag fått så mycket positivt av så många. TACK alla, det värmer och jag blir än mer motiverad. Nu är det inte ens en vecka till det är dags för tjejmilen. Har som längst sprungit 7 km, men jag ska fixa det. Har funderat på varför det har gått så himla bra, och dessa 10 punkter har jag kommit fram till:
Varför har det gått så bra för mig med Itrim?

Det har jag funderat en del på... Och har kommit fram till att dessa punkter har varit avgörande. Alla tillsammans har varit viktiga och lika viktiga. En del av punkterna har jag skrivit förut men det gör inget att det upprepas.

1. Jag hade verkligen bestämt mig för en livsstilsförändring. När Gustaf förra vintern låg nedsövd på intensiven i Gävle och det var mindre än 50 % chans att han skulle överleva bestämde jag mig för att överlever han så ska vi ta tag i vår hälsa. Det var det minsta vi kunde göra för oss själva och vår käre son. Har aldrig varit så här målmedveten förut

2. Vi har gjort den här resan tillsammans. Gustaf var lite tveksam till Itrim men han följde med och bestämde sig under mötet med Anna att hoppa på.

3. Vi har bara varandra att dela tiden med. Jag hade så gärna velat dela denna resa med mina föräldrar men tyvärr så är det inte så. Sonen flyttade till Östersund. Det gör att egen tid är inget problem för mig och egen tid underlättar när man ska lägga om livet så pass mycket som vi har gjort.

4. Itrim grupp 5. Vilken stöttning jag har fått av alla dessa fantastiska Itrimare. Vi hade avslutning i onsdags men har bokat in en träff till i december.

5. Söndagsträningarna som började med några av oss från grupp 5, men nu är vi många fler, från andra grupper och även de som inte är Itrimare. Nu kör vi stenhårt och peppar varandra. Detta tack vare att bästa Jens lärt oss hur vi kan vara effektivare i cirkelgymmet.

6. Bästa, bästa Anna och Carmen. Vilken support och stöttning. De har väglett mig, gett mig verktygen, trott på mig och fått mig att våga utmana mig själv i min egen takt.

7. Gruppträningspassen. Lunchpassen har varit intensiva och passat mig bra.

8. Vid varje vägning har jag lyckats gå ner. Den snabba viktnedgången från början var häftig. Inte hade jag trott att det var möjligt att stå ut med endast 600 kalorier om dan. Efter mina tre veckor har jag ätit två mål och måltidsersättning två mål, utom på semester då jag ätit fyra mål om dagen.

9. Har aldrig varit motigt. Min kloka arbets- och träningskamrat Kattis sa att mitt jobbiga hade jag innan jag började och så är det. Den vinter Gustaf var sjuk var min kära mamma också svårt sjuk, i livets slutskede. Hon bet ihop när Gustaf var som sjukast och när han började pigga på sig så trappade hon av ganska fort. En period så åkte jag dagligen antingen till Gävle sjukhus eller till Hospice i Sundsvall. I jämfört med det året har det sista året bara varit helt underbart. Förutom sorgen som kommit och gått.

10. Berättat för min omgivning att nu gör jag detta och kommer att avstå från en del saker. Tidigare när jag försökt gå ner i vikt så har det varit min ensak och jag har inte berättat för andra, men då har jag inte lyckats heller. Nu har jag har varit i min fyrkant men tillåtit mig att gå utanför ibland vid kalas eller fest. det har varit medvetet, har aldrig sett det som att jag fuskat.

Sen har vi verktygen som jag använt, återkommer till dessa vid ett annat tillfälle.

Bästa Anna Hed

Bästa Carmen Svensson

Nu är det precis ett år sedan som projekt Hälsa började för mig och Gustaf, och vad det har hänt saker. Tillsammans har vi gått ner 60 kilo, Gustaf hade tjuvstartat och gått ner 10 innan vi började på Karma Träningscenter och Itrim. Itrim handlar om mat, motivation och motion och konceptet har fungerat klockrent för oss båda. Jag kommer att fortsätta ett år till för jag behöver stödet från Anna och Carmen som har varit och är ovärderliga för mig. Idag på min ett års uppföljning fick jag resultatet. - 35 kilo, eller 70 smörpaket, för det är fett som har försvunnit. Min fysiska ålder var för ett år sedan 64 år, idag 38. Midjemåttet har minskat med 37 cm. Astmamedicin har jag slutat med, konditionen är utmärkt. Från att inte ha tränat någonting alls så har jag på ett år genomfört 246 träningspass, de flesta på Karma. Men har även tillbringat en vecka på Playitas och grädden på moset är träningarna på Freluga trädgårdsscen med Oscar Jöback. Inte trodde jag att springa var något för mig, men strax före jul vågade jag mig på att springa intervallträning på löpbandet. Det var tom kul. I maj sprang jag vårruset i Gävle och den 7 september är det dags för tjejmilen. Sen har vi det här med vardagsmotionen, har alltid stegräknare på mig. För ett år sedan gick jag ca 4000 steg om dagen nu är det 13000. Tar aldrig hiss, parkerar alltid långt bort när jag är någonstans. Det har på alla sätt varit ett fantastiskt år. Tänk att sh'bam, kettelbell, cirkelträning, Zumba mm kan var så härligt kul och jobbigt. Träna i grupp är min grej. Förutom stödet från Carmen, Anna och alla andra på Karma så har Itrim grupp 5 varit otroligt stöttande. På söndagar och några av oss tränat tillsammans. Sen är det inte helt fel med att få köpa en helt ny garderob. Att kunna gå och prova kläder på vilken affär som helst är en skön känsla. Har ibland svårt att förstå att jag drar normala storlekar. Nu har jag gjort det enkla - att gå ner i vikt. Det svåra börjar nu - att hålla vikten. Nu är det handfast som gäller och jag får äta allt men inte alltid.

Kära mamsen, grattis på födelsedagen. Du får hälsa morbror också, om ni varit med oss skulle du ha fyllt 76 år och han 81 år. Tänkte jag skulle berätta för dig lite vad som hänt sen din förra födelsedag. Vi fick klart mitt utekök som är din 50 årspresent till mig, har funderat på att döpa det till Marianne, men Petter tycker Strömvägen. I augusti i fjol påbörjade jag och Gustaf en hälsoresa, jag vet att du är så lättad och glad över att vi äntligen tog tag i det. Vi har lyckats riktigt bra. Totalt har vi tagit bort 35 kilo var, en hel person, Gustaf hade tagit 10 redan innan vi började. Jag förstår att du vill veta hur han mår. Riktigt bra, men är fortfarande sjukskriven på halvtid. Petter har nu pluggat ett år i Östersund, du skulle ha varit med när han flyttade dit. Första lägenheten fanns det vägglöss, vad jag skurade... Men det löste sig och han fick en ny på Prästgatan. Julen firade vi på en kryssning i Aisen, det var helt underbart. Balder fick bo hos Elinor och Hasse. Christer, Rose, Robin och Matilda var i Thailand och Filippinerna medan Anne stannade i Göteborg och firade med uteliggarna som hon arbetar med. Anne har träffat en ny kärlek, Rami, supermysig, du skulle verkligen ha gillat honom. Tyvärr har Rose råkat ut för diskbråck och väntar på operation, hon har därför inte varit så mycket i Blåsjön. Christer och Robin har slutat i Norge, Robin gör samma sak men i Sverige och Christer är tillbaka hos Lasse. Anne har studieuppehåll, fortsätter efter jul. Robin har sålt sin lägenhet och bor nu nere på stan i en trea med Matilda. Min födelsedag firande jag med Petter och Gustaf på Fuerteventura, en träningsresort. Tyvärr hade Petter precis opererat in ett nytt korsband, de har tagit från en sena på låret och gjort ett nytt. Den 6 juni bjöd jag nära och kära på champagnebrunch för att fira min födelsedag. En fantastisk dag. Mamma, den här gången beställde jag mat. Det var skönt. På semestern har vi varit en sväng till Malmö och Köpenhamn och kom igår från en Helsingforskryssning. Förra helgen hade vi familjeträff, så mysigt att få rå om alla. Mamma, Anne ville ha din brudklänningen och en annan orange klänning som du hade på 70 talet. I höst tänker vi nog bygga om köket och julen blir nog även i år på annat håll. MAMMA, vad jag saknar dig, alla dagar...

Äntligen träffades vi alla igen. Trots att vi inte är så många är det svårt att få ihop det, när vi är spridda över Sverige. Den som vi saknade var Robins Matilda som inte kunde vara med. Petter var med sporadiskt eftersom han var med på brännbollsyran. Anne kom från Göteborg med sin Rami och deras två hundar Budda och Karma. Rami hade vi inte träffat förr, han känns redan som en del av vår familj. En stor del av tiden gick vi igenom mamma och pappas fotoalbum, och det är många. Från deras tidiga ungdom i slutet på 50 talet till nu. Man blir nostalgisk. Hela barn och ungdomen passerar, även för barnbarnen. Många kort på deras resor, den första till Cypern för att hälsa på Christer som gjorde FN tjänst där. Det var då de träffade Rose för första gången. Många kort på barnbarnen. Nu har vi delat upp även en del av dem. Men det får stå kvar ett tag till, ingen orkar med att rensa just nu. Det får bli när det blir. Vi hann även att var lite kultur och åkte till Rengsjö hembygdsby och till Trolldalen i Växbo. Då passade vi att fika mormors gokakor. Det var uppskattat. Recepten kommer snart på bloggen. En trevlig och mysig helg, bättre 50 års present kunde jag inte få. Har nu målat och planterat jordgubbsplant i krukorna som jag fick. Tack för dom, passar perfekt till mina små odlingar

Hej igen! Vem var först till frukosten tror ni. Rätt gissat - han jag delar Ljusnan med. Före sju var vi där. Idag har vi bl à varit vi Möllevången och gått i affärer. Hamnade på Chokladfabriken, vansinnigt goda praliner. Gustaf passade att klippa sig, 100 kr. Det bästa med dagen var Matkaravanen - en guidad tur runt Möllevångstorget där vi fick kunskaper om mat från Balkan, Asien Bagdad och ostar från Möllans ost. Vi fick smaka på en hel del. Det finns tydligen dessa Matkaravaner i Stockholm också. Idag blir det Köpenhamn. Hittade ett Itrimcenter också men valde chokladpraliner framför träning. Ha en bra dag

Hej! Efter en lång tågresa kom vi fram till ett svalt och blåsigt Malmö. Checkade in på hotellet och snabbt ut på stan. Fullt ös redan kl 16. Vad är på gång. Vi blev snart varse... Iron Maiden konsert och Sverige Danmark i fotboll. På station springer vi på Bollnäsbor. I morgon fortsätter vi utforska Malmö.