Häromdagen hade jag förmånen att få delta i ett samtal med andra Itrimare från Karma. Det var så häftigt att få delta i detta möte. På nåt sätt paketerade vi våra erfarenheter, och upplevelserna och erfarenheterna var verkligen lika. Jag blev åter påmind om att godis ska jag inte äta, det triggar igång alldeles för mycket. Tack Anders för din beskrivning av när du vräkte i dig godis, jag gör nu som du, avstår helt. Ett sånt här samtal borde alla Itrimare få uppleva, det stärker en. Sen får vi se på vilket sätt Bollnäs nytt skriver om detta möte. Kommer om två veckor... Har precis börjat läsa en bok som legat några år. Hjärnkoll på vikten - helt rätt tid i mitt liv att läsa den nu. Jag har inte bantat jag har förändrat mitt liv och det här livet ska jag leva jämt.

Jag är inne i en period där jag funderar och reflekterar en del över vad som hänt det sista året, och varför det har gått så bra för mig. Ska här skriva om några av mina verktyg som jag tror har varit avgörande för mig.

1. Min egen kropp - jag har gått från en soffpotatis till en person som är rättså vältränad. Använder kroppen så mycket som möjligt i vardagen, allt man gör, gör skillnad. Vem ska ta hand om den om jag inte gör det själv.

2. Vågen - på Itrim pratade vi redan från början om att vi skulle väga oss regelbundet och aldrig sluta med det. Innan Itrim vägde jag mig aldrig. Nu gör jag det verkligen regelbundet, de flesta tycker att det är väl ofta, morgon och kväll. Morgonvikten skriver jag upp, sen summerar jag hur veckan varit, plus eller minus. Reflekterar över resultatet och drar lärdomar av det. Dricka alkohol är för mig alltid viktuppgång, och jag dricker nästan aldrig, de kalorier som jag ska få i mig äter jag hellre än dricker. Sedan märks det när jag tränat mindre eller att varsagsmotionen inte funkat. När jag är i min box och äter och tränar som man ska, då går jag ner i vikt. Sen är det även regelbundet att väga sig 1 gång i veckan. Nu ska jag lära mig att äta utan att gå ner i vikt, det känns nästan svårare...

3. Stegräknare - köpte en som hänger runt halsen, den hänger jag på mig varje morgon. Har stenkoll på vardagsmotionen. När jag började gick uppskattningsvis 4000 steg per dag, vid senaste hälsokontrollen var jag uppe i 13000 steg i snitt per dag och vecka. Nu när det blir höst och vinter kommer det att minska, då får jag öka på träning eller äta mindre. Ganska snart bestämde jag att vardagsmotionen skulle jag titta på över en vecka eftersom det var lättare att få till steg på helgen. Sedan har jag även använt stegomvandlaren på nätet, för även annan fysisk aktivitet i vardagen har jag räknat. Alla steg dokumentrar jag och ser över tid. Glömde den på Karma och hade inte möjlighet att hämta den och det var frustrerande när jag skulle uppskatta själv. Alltid lätt att tro att man rört sig mer än man gjort. Något jag förändrade genast var att sluta ta hissen på jobbet och ställer numera bilen längst bort på parkeringen. Dessa två saker gör ett antal steg på ett år.

4. Smaksättare - i matlagningen använder jag mycket citron, lime och vitlök. Numera även en del färsk ingefära. Något som jag använder varje dag till salladen är citronolivolja, balsamico vinäger och grovkornigt Himalaya salt, det har blivit beroende framkallande för mig. På samma sätt som Itrims färdiga drycker är, de med 200 kalorier, framförallt jordgubb och mango.

5. Färska wokgrönsaker - våra goda vänner i Östersund som har restaurang tipsade mig om att alltid ha färska wokgrönsaker i en plastburk. Sedan dess finns det inga djupfrysta hemma hos oss. Jag har en tupperware burk på 4 liter som jag ser till att fylla så fort den är tom. Därför går middagen alltid fort hos oss, framför allt på vardagarna, wokade grönsaker med valfritt protein. Det tar ingen längre tid än att fixa korv med bröd, som var snabbmat hemma hos oss förr. Saknar varken potatis, ris eller pasta. Även om jag numera äter det ibland men jag föredrar wokade grönsaker eller ugnsrostade.

6. Lunchpassen - på Karma har det och är möjligt att gå på 30 minuterspass på lunchen. Jag började med den ganska omgående, dels för att bryta lunchmönstret och för att komma igång med träningen utan att behöva åka in till Bollnäs igen efter jobbet. 30 minuter kettlebell på lunchen är super... Fast nu har jag hittat en ny favorit KarmaFlow på onsdag morgon före jobbet. Värt att prova för er som inte gjort det. Många tror att det ska vara stressigt med lunchpassen, men de som provar tycker att det är bra, sen tar man en Itrim shake och en frukt så .är lunchen fixad.

Nu när jag har valt att vara kvar ett år till på Itrim och ska gå balansåret så är min övertygelse att jag måste fortsätta att använda mina verktyg, och inte bara detta år år utan resten av livet. På våra gruppträffar så har vi ofta konstaterat att de som är smala är rutinmänniskor och det här är en del av mina nya rutiner. Att återgå till det gamla livet finns inte på kartan.

Bilderna är en sammanfattning av texten

Nu har det gått drygt en vecka sedan JAG sprang tjejmilen, vem hade trott det för ett år sedan, inte jag i alla fall. Har aldrig gillat att springa och har inte sprungit sedan jag gick i skolan och det var orientering och tråkiga terränglöpning. Förra hösten gick jag mycket på löpbandet och ofta var det en äldre dam som sprang. Då kände jag kan hon så kan jag. Carmen hjälpte mig i gång med intervall, sprang 1 minut gick 1 minut. Det ar svårt och tungt, men jag ökade både tiden och hastigheten allt eftersom. I maj sprang jag vårruset i Gävle och jag sprang hela tiden. Vid min sida hade jag Tina, och hon har kämpat med mig hel sommaren. Jag och Anki som gick i samma viktminskningsgrupp bestämde oss för att springa tjejmilen. Hur det gick till förstår jag inte, men nu är det gjort. Innan tjejmilen hade jag tänkte sprungit längre än 7 km, och mitt mål var att springa hela vägen. Det var en fantastisk lördag 25 grader varmt, Anki och jag kämpande tillsammans hela vägen, och vi sprang på 1.11.05 Känns superbra, min första mil. Men helgen fortsatte med mitt 50 års firande. På söndagen var det dags för min present från man och son. Ny basgarderob inför hösten och vintern, personalshopper tog sig an mig på Åhléns city i Stockholm. Det var så kul och häftigt, att någon plockade ihop alla dessa kläder till mig. Nu har jag en början till garderob. När jag började min viktresa fick vi skriva ett brev till oss själva, och då skrev jag att när målvikten var nådd så skulle jag köpa mig en Desigual klänning och nu har jag gjort det. Tack till Anki som sprang med mig, Gudrun som vi fick bo hos, Tina som sprungit hela sommaren med mig och Carmen som hjälpte mig igång. Sen naturligtvis min käre man som var med och hejade och betalade shoppingen. Nu nya mål, självklar tjejmilen, men varför inte Berlin maj 2014 och New York 2015. Är det nån som vill med?

Efter mitt förra inlägg har jag fått så mycket positivt av så många. TACK alla, det värmer och jag blir än mer motiverad. Nu är det inte ens en vecka till det är dags för tjejmilen. Har som längst sprungit 7 km, men jag ska fixa det. Har funderat på varför det har gått så himla bra, och dessa 10 punkter har jag kommit fram till:
Varför har det gått så bra för mig med Itrim?

Det har jag funderat en del på... Och har kommit fram till att dessa punkter har varit avgörande. Alla tillsammans har varit viktiga och lika viktiga. En del av punkterna har jag skrivit förut men det gör inget att det upprepas.

1. Jag hade verkligen bestämt mig för en livsstilsförändring. När Gustaf förra vintern låg nedsövd på intensiven i Gävle och det var mindre än 50 % chans att han skulle överleva bestämde jag mig för att överlever han så ska vi ta tag i vår hälsa. Det var det minsta vi kunde göra för oss själva och vår käre son. Har aldrig varit så här målmedveten förut

2. Vi har gjort den här resan tillsammans. Gustaf var lite tveksam till Itrim men han följde med och bestämde sig under mötet med Anna att hoppa på.

3. Vi har bara varandra att dela tiden med. Jag hade så gärna velat dela denna resa med mina föräldrar men tyvärr så är det inte så. Sonen flyttade till Östersund. Det gör att egen tid är inget problem för mig och egen tid underlättar när man ska lägga om livet så pass mycket som vi har gjort.

4. Itrim grupp 5. Vilken stöttning jag har fått av alla dessa fantastiska Itrimare. Vi hade avslutning i onsdags men har bokat in en träff till i december.

5. Söndagsträningarna som började med några av oss från grupp 5, men nu är vi många fler, från andra grupper och även de som inte är Itrimare. Nu kör vi stenhårt och peppar varandra. Detta tack vare att bästa Jens lärt oss hur vi kan vara effektivare i cirkelgymmet.

6. Bästa, bästa Anna och Carmen. Vilken support och stöttning. De har väglett mig, gett mig verktygen, trott på mig och fått mig att våga utmana mig själv i min egen takt.

7. Gruppträningspassen. Lunchpassen har varit intensiva och passat mig bra.

8. Vid varje vägning har jag lyckats gå ner. Den snabba viktnedgången från början var häftig. Inte hade jag trott att det var möjligt att stå ut med endast 600 kalorier om dan. Efter mina tre veckor har jag ätit två mål och måltidsersättning två mål, utom på semester då jag ätit fyra mål om dagen.

9. Har aldrig varit motigt. Min kloka arbets- och träningskamrat Kattis sa att mitt jobbiga hade jag innan jag började och så är det. Den vinter Gustaf var sjuk var min kära mamma också svårt sjuk, i livets slutskede. Hon bet ihop när Gustaf var som sjukast och när han började pigga på sig så trappade hon av ganska fort. En period så åkte jag dagligen antingen till Gävle sjukhus eller till Hospice i Sundsvall. I jämfört med det året har det sista året bara varit helt underbart. Förutom sorgen som kommit och gått.

10. Berättat för min omgivning att nu gör jag detta och kommer att avstå från en del saker. Tidigare när jag försökt gå ner i vikt så har det varit min ensak och jag har inte berättat för andra, men då har jag inte lyckats heller. Nu har jag har varit i min fyrkant men tillåtit mig att gå utanför ibland vid kalas eller fest. det har varit medvetet, har aldrig sett det som att jag fuskat.

Sen har vi verktygen som jag använt, återkommer till dessa vid ett annat tillfälle.

Bästa Anna Hed

Bästa Carmen Svensson