Nu har det gått drygt en vecka sedan JAG sprang tjejmilen, vem hade trott det för ett år sedan, inte jag i alla fall. Har aldrig gillat att springa och har inte sprungit sedan jag gick i skolan och det var orientering och tråkiga terränglöpning. Förra hösten gick jag mycket på löpbandet och ofta var det en äldre dam som sprang. Då kände jag kan hon så kan jag. Carmen hjälpte mig i gång med intervall, sprang 1 minut gick 1 minut. Det ar svårt och tungt, men jag ökade både tiden och hastigheten allt eftersom. I maj sprang jag vårruset i Gävle och jag sprang hela tiden. Vid min sida hade jag Tina, och hon har kämpat med mig hel sommaren. Jag och Anki som gick i samma viktminskningsgrupp bestämde oss för att springa tjejmilen. Hur det gick till förstår jag inte, men nu är det gjort. Innan tjejmilen hade jag tänkte sprungit längre än 7 km, och mitt mål var att springa hela vägen. Det var en fantastisk lördag 25 grader varmt, Anki och jag kämpande tillsammans hela vägen, och vi sprang på 1.11.05 Känns superbra, min första mil. Men helgen fortsatte med mitt 50 års firande. På söndagen var det dags för min present från man och son. Ny basgarderob inför hösten och vintern, personalshopper tog sig an mig på Åhléns city i Stockholm. Det var så kul och häftigt, att någon plockade ihop alla dessa kläder till mig. Nu har jag en början till garderob. När jag började min viktresa fick vi skriva ett brev till oss själva, och då skrev jag att när målvikten var nådd så skulle jag köpa mig en Desigual klänning och nu har jag gjort det. Tack till Anki som sprang med mig, Gudrun som vi fick bo hos, Tina som sprungit hela sommaren med mig och Carmen som hjälpte mig igång. Sen naturligtvis min käre man som var med och hejade och betalade shoppingen. Nu nya mål, självklar tjejmilen, men varför inte Berlin maj 2014 och New York 2015. Är det nån som vill med?