Efter mitt förra inlägg har jag fått så mycket positivt av så många. TACK alla, det värmer och jag blir än mer motiverad. Nu är det inte ens en vecka till det är dags för tjejmilen. Har som längst sprungit 7 km, men jag ska fixa det. Har funderat på varför det har gått så himla bra, och dessa 10 punkter har jag kommit fram till:
Varför har det gått så bra för mig med Itrim?

Det har jag funderat en del på... Och har kommit fram till att dessa punkter har varit avgörande. Alla tillsammans har varit viktiga och lika viktiga. En del av punkterna har jag skrivit förut men det gör inget att det upprepas.

1. Jag hade verkligen bestämt mig för en livsstilsförändring. När Gustaf förra vintern låg nedsövd på intensiven i Gävle och det var mindre än 50 % chans att han skulle överleva bestämde jag mig för att överlever han så ska vi ta tag i vår hälsa. Det var det minsta vi kunde göra för oss själva och vår käre son. Har aldrig varit så här målmedveten förut

2. Vi har gjort den här resan tillsammans. Gustaf var lite tveksam till Itrim men han följde med och bestämde sig under mötet med Anna att hoppa på.

3. Vi har bara varandra att dela tiden med. Jag hade så gärna velat dela denna resa med mina föräldrar men tyvärr så är det inte så. Sonen flyttade till Östersund. Det gör att egen tid är inget problem för mig och egen tid underlättar när man ska lägga om livet så pass mycket som vi har gjort.

4. Itrim grupp 5. Vilken stöttning jag har fått av alla dessa fantastiska Itrimare. Vi hade avslutning i onsdags men har bokat in en träff till i december.

5. Söndagsträningarna som började med några av oss från grupp 5, men nu är vi många fler, från andra grupper och även de som inte är Itrimare. Nu kör vi stenhårt och peppar varandra. Detta tack vare att bästa Jens lärt oss hur vi kan vara effektivare i cirkelgymmet.

6. Bästa, bästa Anna och Carmen. Vilken support och stöttning. De har väglett mig, gett mig verktygen, trott på mig och fått mig att våga utmana mig själv i min egen takt.

7. Gruppträningspassen. Lunchpassen har varit intensiva och passat mig bra.

8. Vid varje vägning har jag lyckats gå ner. Den snabba viktnedgången från början var häftig. Inte hade jag trott att det var möjligt att stå ut med endast 600 kalorier om dan. Efter mina tre veckor har jag ätit två mål och måltidsersättning två mål, utom på semester då jag ätit fyra mål om dagen.

9. Har aldrig varit motigt. Min kloka arbets- och träningskamrat Kattis sa att mitt jobbiga hade jag innan jag började och så är det. Den vinter Gustaf var sjuk var min kära mamma också svårt sjuk, i livets slutskede. Hon bet ihop när Gustaf var som sjukast och när han började pigga på sig så trappade hon av ganska fort. En period så åkte jag dagligen antingen till Gävle sjukhus eller till Hospice i Sundsvall. I jämfört med det året har det sista året bara varit helt underbart. Förutom sorgen som kommit och gått.

10. Berättat för min omgivning att nu gör jag detta och kommer att avstå från en del saker. Tidigare när jag försökt gå ner i vikt så har det varit min ensak och jag har inte berättat för andra, men då har jag inte lyckats heller. Nu har jag har varit i min fyrkant men tillåtit mig att gå utanför ibland vid kalas eller fest. det har varit medvetet, har aldrig sett det som att jag fuskat.

Sen har vi verktygen som jag använt, återkommer till dessa vid ett annat tillfälle.

Bästa Anna Hed

Bästa Carmen Svensson