Långpromenader i skogen, då finns det tid för reflektion. Mina tankar fylldes med de senaste årens sorg och glädje. Dags att göra någon form av bokslut. Väl hemma igen så råkade Babben Larsson vara på radio, hon sa några saker som passade in på mig. Det är dags att rita om kartan. Även hon hade inom några år mist sina föräldrar. Helt plötsligt är man ingens barn längre. Det är inte som förut. 0620-21047, ingen svarar mer på det numret. Vem ska nu tala om hur jag gör ?kall klimp? till köttsoppan eller något annat råd som min mamma ställde upp med. Melodikrysset, som när vi träffades alltid löste tillsammans, och pappa hade som sport att försöka lösa vissa delar innan frågan kom upp. För min egen skull ska jag nu försöka skriva ner de sista årens sorger och händelser. Man glömmer fort och trots allt går livet vidare.
Hösten 2006 fick vi besked om att pappa hade prostatacancer, som han tyvärr gått för länge med. Det hade nämligen spridit sig till skelettet. Han opererade sig, och mådde efter det riktigt bra.
Sista april 2007 blev en av våra nära vänner, Kicki, svårt sjuk. Hon hade drabbats av en hjärntumör. Operation ganska snabbt för att sedan genomgå en cellgiftsbehandling, prognosen var inte så god. När det blev midsommar ringde mamma och berättade att min kära faster Raina blivit sjuk, tre veckor senare fanns hon inte mer. Även hon hade drabbats av cancer. I augusti åker vi på en resa till Turkiet och när jag slår på telefonen på Arlanda får jag meddelande om att Kicki somnat in, endast 45 år. Älskad och saknad av sina små barn och man. Tung begravning, när så små barn mister sin mamma
En bit in på hösten ringde mamma mig på jobbet, vilket inte var vanligt. Hon hade varit till doktorn?cancer. Äggstockscancer ? operation strax före jul i Sundsvall. Det var en lång operation eftersom den spridit sig, men hon behövde inte få en påse på magen. Som tur var så mådde pappa hyfsat under den här tiden, även om han inte orkade som förr. I januari påbörjade mamma en cellgiftsbehandling i Umeå. Jag följde med henne dit, tufft, framför allt eftersom jag hela mitt liv haft sjukhusskräck. (När jag var 3 ? 4 år ville jag gå ner till vattnet, min storebror sa ifrån, men jag var envis. Han drog i min arm, och jag drog åt andra hållet. Helt plötsligt var armen ur led. In på sjukhuset, en doktor försökte dra den till rätta utan bedövning, vilket medförde enorma smärtor. Efter det klarade jag inte av vita rockar eller sjukhus). När mamma höll på med sin behandling dog min moster? i cancer. Begravning, mamma med peruk och pappa med värk. Som en extra börda, drabbades de flesta av oss av värsta influensan. Även mamma, vilket inte var lämpligt. Mamma svarade bra på behandling och allt synligt var borta. Skönt, håret började växa ut igen och vi gick mot vår och sommar?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter en lång flygresa på 19 timmar inkl byte av plan i Istanbul och mellanlandning i Durban kom vi äntlig till Kapstaden. Blev kärlek vid första ögonkastet. Lång resväg och då skulle vi börja med botaniska trädgård. Hur hade dom tänkt då? Var gansk...

Nu på flygplatsen, snart i Sverige. 1.35 är lagom flygtid. Vädret har inte varit det bästa men avslutas med sol Sopot är både trevligt och vackert Vi tog tåget dit Skulle gärna bo här, billigaste rummet 5000kr per natt. Får bli Sheraton iställe...

Ett år försenat kom vi iväg till Gdansk. Gustafs födelsedagspresent började med att vi blev fyra i stället för tre. Finaste Hanna är också med oss. Bara resan till Arlanda innehöll tre stopp. Tönnebro - Pokémon. Sen... Godis...värsta godisstället, G...

Tyvärr finns du inte fysiskt här hos oss, men finns alltid inom oss. 79 år skulle du blivit idag...drygt fyra år sedan du lämnade oss. Men nu är du med din stora kärlek. Du kommer väl ihåg att ta hand om Carinas Theodor, han gillar pannkakor. Nu har ...

2015 blev en stor förändring i våra liv. Vi flyttade från vår gård på landet till en nybyggd lägenhet inne i stan. Helt fantastiskt har det blivit. Världen har varit ond i år, alla dessa flyktingströmmar. Men det finns hopp för mänskligheten. Alla mä...