Det var det besked jag fick på intensiven för precis två år sedan. Då hade min käre man legat på intensiven i 15 dagar, och blev bara sämre och sämre. Lungorna hade klibbat ihop totalt så de var tvungen att lägga honom i respirator. 7 veckor till på intensiven och totalt mer än tre månader på sjukhus. Att man kan bli så sjuk av bukspottkörtelinflammation. Ena dagen fullt frisk, nästa dödssjuk. Det gick vägen och det är vi så tacksamma för. Vi fick en andra chans tillsammans och den har vi verkligen tagit. Då tog vi en timme i taget och nu njuter vi av livet hela tiden. Utan nära och kära hade vår familj nog inte klarat av det. Livet är till för att levas...NU.