I september förra året fick vi uppdrag att skriva ett brev till oss själva, daterat september 2013. Hur skulle jag kunna skriva ett brev om hur livet skulle vara nu i höst. Jag antog utmaningen, det enda som jag kom ihåg var att när jag nått målvikten skulle jag köpa en Desigualklänning. Idag när jag kom på att det var dags att läsa, var det lite kusligt. Läste flera gånger, skrev jag verkligen detta i fjol, kändes som det var nu i höst. Hur kunde jag ifjol veta hur det skulle bli. Eller har mitt undermedvetna hjälpt mig...då är jag evigt tacksam för mitt undermedvetna.

"Brevet till mig själv. 2013 09 22, men skrivet 2012 09 22

Ja, nu är det drygt ett år sedan som jag och Gustaf bestämde oss för att ta tag i våra liv. Vi var less på att vara soffpotatisar. Sedan hade vi också fått oss några tankeställare pga av Gustafs svåra sjukdom.
Redan på hälsoanalysen när jag gick en engelsk mil kände jag den där kicken av pulshöjning.
Då var varje måltid som om det var sista gången vi fick mat. Det var inte bara att vi tyckte om mat, vi tyckte om mycket mat. Idag har vi hittat balansen i ätandet. Men det har varit en kamp, hela tiden har vi påmint varandra, allt för att inte falla in i våra gamla vanor. Två stora utmaningar har vi haft när det gäller ätandet. Jul- och nyårskryssningen i Asien - har aldrig sett så mycket mat, men det fanns mycket nyttigt som var gott och vi var duktiga på att träna.
Andra utmaningen var sommaren. Ibland åkte vi dit men tvingade in oss i våra nya vanor. Utan Karma Träningscenter med dess fantastiska personal hade det aldrig gått.
När jag tittar mig i spegeln och ser att drygt 60 smörpaket fett har jag tagit bort, då känner jag bara WOW. Här står jag i min nya Desigual klänning, som jag har längtat. Jag känner mig så nöjd och tillfreds med mitt nya jag. Vilken 50 års present jag gett mig själv.
Även från omgivningen får jag komplimanger, en del som inte sett mig på ett tag hajar till, de känner inte igen mig. Även jag hajar till.
Nu orkar jag med vardagen på ett annat sätt, är pigg på ett helt annat sätt. Det som är mest fantastiskt är att vi gjort det tillsammans och att det är så himla roligt att träna.
All tid, ansträngning och pengar - det har verkligen varit och är värt det.
Svårigheterna som jag ser och det jag oroar mig för är att falla in i gamla mönster därför har jag tecknat avtal för ett år till. Det känns tryggt. Kan inte förstöra detta.

Tänk på vad du äter - det finns mat även i morgon och fortsätt att röra på dig"

Vi hade fått äran att planera en hemlig resa för våra vänner. Ganska roligt att inte veta fart man ska. Bäremos och Prihms hade ingen aning vart vi skulle. Hamnade på Frägsta kulturgård utanför Hudiksvall. Vilken pärla. Åk dit, en upplevelse utöver det vanliga. Att vistas i den gamla miljön och äta fantastisk italiensk mat var super. Det finns endast 4 rum att bo i och vi bokade tre av dem. På kvällen när vi åt var det vi 6 och ett sällskap till på 5 personer. Vilken service till detta fantastiska julbord. Blir en tripp till Frägsta i sommar också. Först vinvandring i Toscana och sen denna helg, undrar vad vi hittar på nästa gång. Fast då är det herrarnas tur att planera...spännande

Det var det besked jag fick på intensiven för precis två år sedan. Då hade min käre man legat på intensiven i 15 dagar, och blev bara sämre och sämre. Lungorna hade klibbat ihop totalt så de var tvungen att lägga honom i respirator. 7 veckor till på intensiven och totalt mer än tre månader på sjukhus. Att man kan bli så sjuk av bukspottkörtelinflammation. Ena dagen fullt frisk, nästa dödssjuk. Det gick vägen och det är vi så tacksamma för. Vi fick en andra chans tillsammans och den har vi verkligen tagit. Då tog vi en timme i taget och nu njuter vi av livet hela tiden. Utan nära och kära hade vår familj nog inte klarat av det. Livet är till för att levas...NU.

Nu är det verkligen mörkt ute - hela tiden. Korta stunder är det ljust men då är man inne och arbetar. Livsstilsförändringen har sina svackor i mörkret. Så mycket svårare att få till vardagsmotionen och sötsuget är stort och jag faller alldeles för ofta för frestelsen att stoppa något sött i munnen. Som tur är fortsätter jag att vara ofta på Karma och träna, både på lunchen och efter arbetet.

Jag får ofta frågan Hur ofta tränar du egentligen? Svarar undvikande - ofta, men det är oftast 7-8 pass i veckan, och det är nödvändigt när vardagsmotionen inte blir 10 000 steg om dagen.

Häromdagen fick jag en fråga från Itrim via fb om de fick använda mitt citat "Jag har ansträngt mig men det har inte varit ansträngande". Det känns roligt och inspirerande att något jag har sagt kan betyda något för någon annan. I helgen har jag flera gånger fått höra att jag inspirerar andra med mitt sätt att vara och att jag är en förebild. Självklart blir jag glad men har lite svårt att ta till mig. Men kan mitt sätt att vara inspirera andra är det toppen. I dag ville en skolkompis från grundskolan dela min blogg på sin blogg. Superkul - och Lena bor i Asien, och har tagit del av den. På några få dagar har flera personer runt om mig berömt mig på olika sätt, så nu har jag fått ny energi.

Det är viktigt att hitta strategin för denna livsstilsförändring som är livslång, och det tar tid att programmera om hjärnan. Numera har jag Eva-Karin på ena axeln som säger - var inte så kaxig, du kan inte det här än. Hon har suttit på min ena axel i nästan ett år och ska vara kvar ett tag till. På min andra axel sitter Oscar Jöback - det är du som bestämmer om hjärnan ska ta över. Så rätt, det tar tid att förändra hjärnan men det gäller även när jag tränar och börjar bli trött om hjärnan ska bestämma eller att jag fortsätter lite till.

När jag var i Portugal och lyssnade på Tobias Karlsson och han berättade om när han stängt dörren och öppnat ett fönster och det är det jag gjort.

Stängt dörren till mitt gamla jag med för många kilon att bära och öppnat fönstret till mitt nya liv som ska vara livslångt.

Avslutar med några bilder från min inspirations- och träningsresa i Portugal där jag fick träna med Blossom, Tobias och Oscar. Vi som bor i Bollnäs med omnejd har förmånen att till sommaren träna med Oscar i Freluga. Det kommer jag att göra.

Att börja dagen på den här stranden till soluppgången är bara helt underbart

Dansklass med Tobias, på plankan.

Vi hade även dåligt väder

Svettigt pass med Oscar

Båda i Lorna Jane kläder, efter ett svettigt Pilatespass

Helt slut efter muskel explosionen - det är du som bestämmer om hjärnan ska ta över

Ledarstaben

Slöar i sanden några timmar innan hemfärd

Hemma igen efter en annorlunda semester, 27 träningspass hann jag med. Många dansklasser men även mer styrkepass. Underbart att börja dagen med stavgång på stranden och se soluppgången. Trevliga medresenärer, fantastiska instruktörer och inspirerande och gripande föreläsningar. Har redan varit in och tittat på nästa resa...men det blir nästa år. Vädret var inte det bästa men resan avslutades med sol så då är det dåliga vädret glömt. Tack Hanna, Veronika, Karin, Karin och Camilla för trevligt sällskap.

Rörlighetsträning efter stavgången

Bergvandring, snart avverkat 1 mil

Sämre väder vissa dagar, men det är redan glömt

Mina nya vänner vid en av middagarna, jag, Veronika, Karin, Karin och Hanna.

Sol och sand sista dagen

Tobias, vilket energiknippe och pedagog, att han stod ut med oss damer och en och annan herre

Camilla, både hon och jag har redan varit in och tittat på nästa resa

Bergdpsset var en skön men jobbig mil med stavar. Jag bestämde att hjärnan inte skulle få ta över utan bara matade på uppför i samma takt som när det var plant. En tjej hängde på mig, vi sporrade varandra.
Idag åt jag spagetti med köttfärssås, har inte gjort det på ett åt, mums.
Eftermiddagen valde jag träningspass som jag inte gjort på riktigt förut, pilates med Blossom och yoga med lugna harmoniska Anki. Riktigt bra.
Tobias Karlsson hade en fantastisk föreläsning mycket skratt men även tårar som rann. Han berättade om sin skolgång och hur mobbad han blev. Det gjorde ont i mig. Inget barn ska behöva ha en sån skolgång. Han är mycket ute och föreläser på skolor. Hans budskap - vi måste älska alla oavsett kön, ras eller sexuell läggning...alla kan vi göra skillnad för de som har det tufft genom att stå upp för dom

Inget regn idag...som vanligt blev det 30 min stavgång med Rörlighetsträning, som avslutas med att sitta i sanden och bara vara och se soluppgången. Det fyller på energidepåerna . Efter frukost vara det inget pass som passade in, så det blev en promenad innan muskel explosionen. Veckans svettigaste pass och jobbigast, men jag klarade av det, muskelträning med min egen kropp som redskap. Det är du som bestämmer om hjärnan ska ta över, sa Oscar, och jag bestämde mig. Den meningen ska jag ta med mig, när godissuget sätter in, eller när soffpotatisen vill fram - då är det jag som ska bestämma och inte min hjärna. Min hjärna ska läras om - och det tar tid. Tyvärr missade jag Blossoms discopass, men hon har också gett mig energi. Bara att få sitta och prata med henne under en busstur har fyllt på min energi. Hennes föreläsning var bra häromkvällen. Men det bästa med gårdagen var Oscars föreläsning - gripande, den berörde mig ända in i själen. Även där mycket som jag kan ta med mig. I kväll är det Tobias som ska föreläsa, men först en hel dag med bl.a bergsvandring. Ha en bra dag.

Menyn från tisdagkväll - supergott

Idag har det mest regnat och blåst hela dagen. Hade tur med morgonens stavgång- inget regn men blåst. Medvind ena vägen och naturligtvis motvind hem. Tur jag ställde in Spanien. Blev först ett Releasepass - skönt att få sträcka ut alla muskler. Äntligen aerobic, länge sen sist. Vilken glädje och energi, det ska vara Oscar till det. Lunch med min efterlängtade piripiri kyckling och lite wi-fi. Sen ytterligare ett pass, express yourself. 12 pass på fyra dagar, har valt på bort löpning och crossfit för att orka. Ikväll väntar en god trerätters middag en bit härifrån. I morgon ska jag utmana mig med muskel explosion

Inte helt fel att ha havet som utsikt när man trränar